Recensioner av We Like Previn

 

DIG Jazz: Smak, humor och elegans. Allt i skön förening.
Betyg 5 av 5
 
André Previn är en av den moderna musikhistoriens mest mångbegåvade personer. Han är en utmärkt jazzpianist, vilket han har visat på en rad skivor på Contemporary- och Telarc-etiketterna genom åren, han är en gudabenådad tolkare av de stora, klassiska mästarna både som exekutör och dirigent, och han är en kompositör och arrangör av högsta dignitet inom alla tänkbara områden. Han har, till exempel, när han inte har spelat jazz med Ray Brown och pojkarna, verkat som chefsdirigent för London Symphony Orchestra, skrivit musiken till en rad Hollywoodfilmer och Broadwaymusikaler med stjärnor som Fred Astaire, Gene Kelly, Katherine Hepburn, Natalie Wood och Shirley McLaine. Att dra till med adjektivet ”komplett” känns sannerligen inte som någon större överdrift.

Stockholmstandläkaren Torgil Rosenberg har under många år fascinerats av Previn och hans musik och har därför, på eget initiativ, låtit spela in ”We Like Previn”. Han har också handplockat den kvartett som han tyckte bäst kunde tolka några av det Berlin-födda geniets kompositioner. Valet föll på Jan Lundgren och fyra av hans vänner: gitarristen Jacob Fischer, basisten Hans Backenroth, trumslagaren Johan Löfcrantz Ramsey och sångerskan Vivian Buczek. Ett bättre val kunde Rosenberg knappast ha gjort.

Lundgren har arrangerat hela kalaset, det vill säga14 Previn-låtar och, hör och häpna, en hyllningskomposition av producenten själv, alltså Torgil Rosenberg. Och att Jan gillade utmaningen att botanisera i The André Previn Songbook är uppenbart. Med massor av respekt, smak och kärlek har han arbetat med Previns ofta originellt uppbyggda kompositioner, många av dem redan från begynnelsen avsedda för jazzbruk, men andra ämnade för annan användning.
Till den förra kategorien hör kanske bluesen ”Saturday”, men det faktum att den är uppbyggd enligt mönstret 12-12-8-12 gör det ju lite knepigare. Vilket inte tycks ha bekymrat någon i kvartetten det ringaste. En annan blues, av mer konventionellt slag, ”Blues for Georgia” som inleder övningarna, är annars ett helt fantastiskt nummer, som verkligen visar vad gänget går för. Lundgren broderar lite lagom avigt, faktiskt en del på Bengt Hallberg-vis, och Fischer är som vanligt makalös. Den mannen tycks lekande lätt kunna sätta sig in i nästan vilket sammanhang som helst.

Att redogöra för innehållet på ”We Like Previn”, nummer för nummer, känns onödigt. Men låt oss ändå konstatera att samarbetet i kvartetten är helt perfekt. Ingen svensk basist har spelat stadigare och mer harmoniskt raffinerat än Hans Backenroth, ingen hade klarat trumspelet bättre och mer raffinerat än den smakfulle teknikern Johan Löfcrantz Ramsey och Jacob Fischer är – som redan sagts – fullständigt makalös. Ändå är det Jan Lundgren som drar det tyngsta lasset. Han har aldrig varit bättre på skiva! Hans numera personliga och raffinerade sätt att uttrycka sig på är en under av smak, humor och elegans. Allt i skön förening.

Till sist: i fyra nummer deltar även Vivian Buczek, som utan tvekan kommer att bli ett av våra riktigt stora namn på sångfronten inom kort. Hon sjunger rätt, rent och skönt med en oemotståndlig jazzkänsla. I ”Like Young”, som även Ella Fitzgerald gjort på skiva, är hon grandios. Om inte André Previn hoppar högt av glädje när han hör ”We Like Previn” bör han snarast uppsöka läkare.
Jan Olsson
 
* * *


Mundell Lowe
(Gitarrist i Previn trio)

I just had a second listen to your c d ...VERY WELL DONE !
I am sure André will be thrilled with it. Please tell all the musicians and the lady singer, they did a great job. Thank you for sending the cd. I have friends here in San Diego that will hear it at my home. The c d can't leave my house.
Keep up the good work, the world needs more jazz!
All the best...
Mundell Lowe
 

* * *

OrkesterJournalen
Betyg 5 av 5

Från en sightseeing-båt på Themsen 1968 ser jag, i gigantiska bokstäver, ”André Previn and London Symphony Orchestra” på en byggnad nära Houses of Parliament. Previn hade det året börjat arbeta med Londonsymfonikerna och fortsatte arbeta med orkestern fram till 1979.
Jazzpianisten, filmmusikkompositören och dirigenten André Previn är en av vår tids stora musikbegåvningar. Han har skrivit musiken till Hollywoodfilmer och Broadwaymusikaler med stjärnor som Gene Kelly, Shirley McLaine, Natalie Wood, Katherine Hepburn och Fred Astaire och hyllas här av en skandinavisk jazzelit. Massor av ”det där lilla extra” bidrar Jacob Fischer och hans gudabenådade gitarrspel med och så har man den goda smaken att bjuda in Vivian Buczek.

I pressreleasen läser jag ”det nya fyndet” Vivian Buczek, men denna supermusikaliska kvinna är faktiskt redan väl insjungen i våra hjärtan! Hon sjunger så lätt och naturligt. Hans Backenroth står för tryggt och säkert basspel av absolut högsta klass. Johan Löfcrantz ger prov på väl anpassat trumspel så även han platsar i gänget, särskilt i den ekvilibristiska Saturday. Resultatet blir ett mycket lyckat och välproducerat album, som Previn kan glädja sig åt om han får höra det. Jag tänker mig honom lyssnande på Hi Blondie, Blues for Georgia eller en av Previns mest kända melodier, bluesiga Like Young som Vivian sjunger lika bra som Ella Fitzgerald, dvs himla bra.
Jan Lundgren spelar brilliant. Lyssna på The pleasure of your company – så grymt! Bättre kan det inte bli när Jan och Jacob Fischer drar på. Lundgren har dessutom arrangerat alla låtarna.

Producenten Torgil Rosenberg bidrar med sista spåret Guiding Light, som är en hyllning till André Previn. Vivians ordlösa sång, ackompanjerad av jazzgiganterna blir som ett festlig avslutningsfyrverkeri på denna jazziga tribute.
Lasse Seger

* * *
 
Kuriren

We Like Previn (VMCD 101) är ”veckans fynd”. Svenska pianisten Jan Lundgren har gjort sig ett gott namn i otaliga sammanhang. Kolla t ex ”Swedish Standards” med visaktigt material. Här är det André Previns musik som avhandlas med en superbegåvad kvartett + sångerskan Vivian Buczek. Previn var ett underbarn som började med piano vid 4 års ålder och som var etablerad på skiva då han var 16! Han har skrivit en massa god musik, sånger, musikaler, filmer, och den här gruppen låter sig vederbörligen inspireras av den och av varandra. Plus att jag har en fin känsla av att en god producent har hållit sina vakna öron öppna. Det är vackert utan att vara sliskigt, det är briljant utan att bli fyrverkeri – det är melodi och högvis med gott humör över ett stadigt men lågmält komp.
Så ska en slipsten dras.
Åke Grandell